Helenes Blogg

Äntligen på väg, 3 veckor i Östra Thailand. Vi ska flyga inrikes till Ko Chang
en liten ö, nära Kambodja.På flyget fick vi en vagga till Moltas, och han sov
faktiskt ibland i den! Det skulle ta 23h från det att vi åkte till Landvetters
flygplats tills vi var på Barali Beach Resort på Ko Chang. Noella sov nog
3-4h under den tiden och Moltas kanske 6h, men båda var glada hela
tiden.

Här har v landat på Trat flygplats. En liten liten träbyggnad som var komb.
incheckning/utcheckning. Det kändes som världens minsta flygfält. När
vi stod och väntade på bagaget och personalen gullade med Noella och
Moltas så kom en i personalen springandes och sa att Noellas napp
var kvar i  planet. De bad oss vänta och så åkte de ut till flygplanet och
hämtade den.. Vi åkte taxi till färjan (15min) båtresan tog en halvtimma och
alla gullade med barnen.

Vi hade bokat 4 nätter på Barali Beach Resort, men Dennis hade så
svårt att slita sig från poolen, som hade barstolar i vattnet.. Sen träffade vi
Jeanette och Hasse från Osby, Noella blev kär i Elliot 3,5år. Så vi trivdes
så bra att vi blev kvar LÄNGE innan vi åkte vidare. Det är det som är vitsen
att resa på egen hand, man gör som man vill. På Baralis hemsida skulle
de ha 1600 för en sån bungalow som vi bodde i, vi hade betalat 700kr över
nätet och när vi ville boka på några nätter så ville hotellet ha 1000spänn.
Så jag lånade en dator och gjorde en bokning över nätet, lite skumt att inte
kunna boka billigare boende på plats.

Moltas blev plötsligt Charmören, alla thailändare ville bära runt på
honom, och fick han inte uppmärksamhet så fånstirrade han på dom och
sträckte upp händerna mot dom så att de tog upp honom. Noella kunde
säga ifrån om hon inte var med på noterna och blev svartsjuk på Moltas
om han fick för mycket uppmärksamhet.

Moltas var som en fisk i vattnet, han dök en massa. Hoppade från kanten.
Stortrivdes. Noella hade simpuffar och låg och flöt runt hela dagarna. Hon
lärde sig beställa in glass och cheeseburgare som hon åt i vattnet.

Nan jobbar på Barali och en kväll fick Noella åka på hans motorcyckel.
"Nella har samma hemma" sa hon glatt. nan ar suverän med alla barn,
vi hyrde honom som chaufför en dag och han tog glatt hand om Noella,
Moltas och Elloit. Vi bodde på Barali sista 2 nätterna innan vi åkte mot
Bangkok och han gav barnen varsitt Budda halsband som han välsignade.
Det är hans fru som håller Moltas på bilden ovanför.
Moltas har blivit stor på de här veckorna och blivit en personlighet.
Han har lärt sig sitta,krypa och i Bangkok reste han sig upp och började
att traska runt soffan. Han har ätit, lekt och sovit, ibland har vi t.om nästan
glömt att han var med, för att han somnade så snällt överallt.
Poolen var kanon, stor bubbelpool i ena hörnet, barstolar i den andra och
så kändes det som om man simmade rätt ut i havet. Vi var nere på
stranden på fm och sen tog Dennis och Hasse ungarna till poolen. (Det
var nog oxå poolbaren som drog..)
 
Noella och Moltas fick manikyr och pedykyr, men Moltas hoppade över att
få naglarna målade. De var 2p som höll på i 1,5 timma med Noella och
hon fick flätor med pärlor i håret. Hon satt blickstilla medans de klippte,
filade och målade. 30kr kostade det.
Noella och Elliot hade likadana solskyddsdräkter, så många undrade nog
vilka barn som tillörde vem...
 
Utsikt från frukostbordet.På båten dukades barbequen upp på kvällen och
bord ställdes ut på strandkanten och marschaller tändes. Helmysigt.
Taxi åktes det ofta, på flaket på bilarna. Med barnvagnar och allt. Antagligen
var det vid en sån resa som jag fick en spricka i revbenet. Men läkaren
var kanon, dygnet runt öppet, jag fick en spruta och tabletter och gick på
små moln.
 
Vi skulle rida elefant men det gick inget bra, det skumpade för mycket så
Noella blev rädd. Dennis fick hela armen blåslagen av att försöka hålla sig
och Noella kvar. Noella fick iaf ett foto av ridturen och det har hon stolt visat upp.
 .
Mera öl ovh glass. Vi hade många notor i baren att betala när vi checkade ut.
Vår var på 13700 bath och den sista på 16200bath.. Törs inte räkna om det
i SEK, men 100 bath är 20kr.

Moltas äter sand
 
På White Sand Beach bodde vi på KC Grande. En liten bungalow mitt på
stranden. Noella var lovad en spjälsäng men den visade sig vara en
madrass på golvet. Men hon älskade den, tjatade om att få gå och lägga sig.
På kvällarna kunde vi sitta och ta en drink på balkongen medans de sov,
och när de sov mitt på dan kunde vi ligga kvar i solstolarna på stranden.
Kanon, men tyvätt kunde vi bara bo 5 nätter sen skulle vi vara tvugna att byta
och bo en bit längre upp från stranden (ca 20m bort) och det ville vi inte.
Noella gillade inte att bada i havet, det var för salt, eller så tyckte hon att
det var för kallt, bara 30 grader i vattnet

Otroliga solnedgångar, direkt från balkongen, eller sängen om man hellre
vill det

Otroligt lite folk på stränderna fastän det var högsäsong. Klong Prao
beach hade en hårdare strand som var ganska ok att köra barnvagn på
medans den på White Sand var mer porös. På Koh Wai var den nästan som
lava.

Våran bänkpå verandan

Vi drar vidare mot den pyttelilla ön Ko Wai, för att bo på riktigt backpackervis,
i en hydda på stranden med madrasser på golvet,myggnät (koja enl Noella)
och bara elektricitet mellan 18-24 vilket gjorde att det blev väldigt varmt inne.
Men mysigt var det. Men det fanns bara en resturang, och kvällsnöjet var
att alla samlades för att titta på gamla videofilmer. 

Roligt hade vi och underbart var det.Vi kommer tillbaka